I huvet på en neuropsykolog och Uppsala läns landsting behandling mot tics/Tourettes syndrom

Han är psykolog och jobbade åtminstone senast 2008, om jag inte minns fel ( men det kan var och en kolla med googles…slå bara hans namn…Björn Åström ) på neuropsykiatriska behandlingsenheten, Bup, vid eller tillsammans med Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Arbetet hette/heter ”Ett samarbetsprojekt mellan barnpsykiatri och skola”.

Jag hoppas du som läsare själv bildar dig en åsikt om programmet som han framarbetat med syftet att få barn att lyda bättre. Det var ett drygt 40-tal barn i 6-7 års-åldern som började ta del av programmet. Jag utgår från…jag klarade inte av att läsa något om resultaten som dock visst var redovisade…att det hela var framgångsrikt.

Det hela handlar om gammaldags inlärningspsykologi ( behaviorism ) dvs inte ens den moderniserade formen KBT, utan enkelt uttryckt om en metod och människosyn med vars hjälp man får fason på bångstyriga och olydiga ungar med tendens till att gå för heta. Metoderna är a) förstärkning/belöning och b) bestraffning/undanhållande/”utvisning”.

Varför är nu det här så intressant då ?

Av flera orsaker:

1) Åström är psykolog. Han bevisar nu det jag varit rädd för i många många år…att psykologer allt oftare ”säljer sig” åt marknaden. I det här fallet ”undervisningsmarknaden”…det som tidigare hette skola. Att t ex ställa upp och utarbeta nykonservativa lydnads-och uppfostringsprogram. Här finns de stora pengarna i dag inom psykologin, förlåt neuro-psykologin…DEN NYA TIDENS PSYKOLOGI. Den som inte längre har tålamod med långa förklaringar och berättelser från patientens – eller skolbarnets – sida. Den som hellre undersöker ”funktionsstörda hjärnor” och beteenden än taskiga uppväxtmiljöer. Den som inte är intresserad av VARFÖR ( t ex i ett avsnitt sägs det att bråkar ungar med varandra i klassrummet ska man INTE fråga VARFÖR…utan halvt om halvt nonchalera det hela, sänka rösten, bli tydligare….jag mår illa, tänker på Caligula ) utan enbart är ute efter ett snabbt förbättrande av situationen…dvs så snabbt som möjligt åter få lugn och ro. Man ska inte lära sig något nytt om sin aggressivitet och dess rötter. Aggressivitet är av ondo.

Detta borde göra bl a feminister mycket upprörda, ty man får intrycket, när man läser programmet mot olydnad, av att aggression i alla lägen är helt och hållet ointelligent och primitivt sätt att reagera. Och så håller man det inom sig igen.

Men det är väl bra ! Så läraren kan fortsätta sin undervisning…varför gnäller jag över det ? Finns det inte på tok för många ouppfostrade slynglar i dag…ursäkta, jag menar förstås neuropsykiatriskt funktionsstörda…uppfostran och uppväxt har väl absolut ingenting med den enskilda ungen att göra !!! Nej det är nåt med maten säkert…eller syrebrist under födelseförloppet…eller moderns rökning…alkohol…VAD SOM HELST UTOM MAMMAS OCH PAPPAS OLÄMPLIGHET SOM FÖRÄLDRAR och BARNETS SÄTT ATT HÄVDA SIN RÄTT FÖR ATT KLARA SIG UTAN ATT GÅ ÅT, DVS REAGERA.

Men snälla Gunnar…om det nu är så att du tänker på det viset om föräldrar eller vissa föräldrar…är det då inte väldans, väldans väl ordnat att dessa barn kan få växa upp på dagis i stället ? Och slippa ifrån dessa marodörer till dåliga föräldrar ?

Om man inte tänker vidare så vore det enkelt att svara ”jo men visst vore det det…naturligtvis”. Vi skulle koncentrera oss på att låta barn med ”riskföräldrar” snabbt som attan bli daghemsplacerade och skulle på så sätt ge dem en chans till en bättre uppväxt. Och slippa bråk och elände.

Om man däremot tänker till, så inser man snart vart det skulle leda…VEM ÄR RISKFÖRÄLDER…SKA INTE ALLA FÖRÄLDRAR FÅ SÄTTA SINA BARN PÅ DAGIS ( dvs måste man vara en risk, som mamma eller pappa, för att få en plats åt barnet )…det skulle bli absurt. Dagis skulle bli ett uppsamlingsheat för barn med hopplösa hemförhållanden…barnhem.

Nej, jag börjar mitt resonemang från andra hållet. Föräldrar lockas ju och nära på uppmanas att söka daghemsplats och det så tidigt som möjligt. I alla nordiska länder utom FINLAND befann sig år 2008 70-90 % av alla barn under sitt sitt andra levnadsår, på dagis. I FINLAND var siffran ca 40 %.

De nya grava symtom vi ser hos en stor del av befolkningen i dag är tydligt uppkomna av en ny slags livsstil. Slarviga, fattiga, alkoholiserade, sjuka och utslagna föräldrar har det alltid funnits men symtomfloran i psykiatrin har inte sett ut sådan den gör i dag. Nya symtom kommer sig av att något annorlunda har dykt upp i vår vardag. Bokstavsdiagnoserna…de sk neuropsykiatriska diagnoserna…har inte fötts pga enbart taskiga hemförhållanden. De bär samtliga i stället på något odefinierbart…något som är så svårt att förstå sig på att vi gått in i hjärnan i stället för att stanna kvar och titta på hur den tidiga anknytningen sett ut där hemma. Har mamman fått en ärlig chans att utveckla ett djupt förhållande med sitt barn ? Svaret är plågsamt ofta NEJ. Barnet ska inte växa upp hos mamma och pappa längre. Det är den hemska sanningen. Den är så hemsk att hela frågan är förbjuden att tala om.

Om jag och grannen byter barn med varandra och uppfostrar varandras barn så kan vi i stort sätt räkna med marknadsmässiga löner…som dagmammor. Om barnen stannar kvar i sina egna resp hem…ja då blir mammorna nerskitna av kritik för att både bromsa sin egen och barnens rätt till självförverkligande…hos främmande människor !

Det där blev lite längre än jag tänkte. Men jag har tid. Nu går jag ändå vidare till punkt 2.

2) Barnpsykiatrin i Uppsala samarbetar med skolan. För att med EN persons goda minne plocka fram ett lydnadsprogram för lärarens skull. Säg inte att det är för barnets. Att t ex skrika och bråka är ett rop på hjälp, inget annat. Barnet lär sig att ingen bryr sig om det. HÅLL KÄFT ! Nej programmet är till för lärarens nerver, tro mig. Hur kan jag så bestämt hävda detta ? Är jag inte lite väl orättvis nu gentemot neuropsykologens goda ansatser ?

( Nu minns jag plötsligt hur mina ögonen fastnade på en annan punkt i Åströms program. Det handlade om vad föräldrar kan göra för att berömma och förstärka något barnet gjort bra…varför det nu är nödvändigt. Jo man kunde t ex ta upp barnet i knäet. Eller applådera åt det. En cirkusapa kanske ! ).

Nåväl, det var en ny liten parentes.

Jag tycker förstås inte att jag är orättvis. Då skulle jag inte argumentera som jag gör. Jag sätter min ena hand ( den enda jag har kvar ) på att detta program kommer att följas av många fler. Genom, från att lära barn stå ut under de tidigaste åren utan en kontinuerlig moderskontakt, till att lära dem kontrollera sig när de väl tappar tron på sig själva…belöna den tysta och visa ut bråkstaken… så tar vi ett jättekliv tillbaka i vår syn på vad ett barn är och vad en människa kan bli. Som psykolog för en diametralt sett annorlunda människosyn, där ångesten vi ser hos så många är en SIGNAL om att något inte är som det borde, blir jag självklart uppbragt över att neuropsykologen är ointresserad av frågan VARFÖR BRÅKAR DU ?

Jag kan inte bevisa några samband. Att det jag säger håller streck. Jag kan bara peka på vad jag tror håller på att hända. Att psykiatrin samarbetar med skolan eller att skolan samarbetar med psykiatrin, ger mig kalla kårar inför framtiden. Att vi över huvud taget HAR dagis-psykologer ( förskolepsykologer ska det heta Gunnar…det låter bättre ) beror ju på det simpla faktum att vi har dagis…fan…förskola.

Att förskoleplacering…nej jag kan inte använda det ordet…att daghemsplacering, dvs modersseparation, orsakar sådan ångest hos det lilla barnet att man måste skicka dit en psykolog…!!!…jag tycker nog det sambandet är rätt så tydligt. Men jag kan ju ha fel. Det kan ju finnas nåt jag inte har sett eller begripit. Jag kanske bara vill bråka!!!

Mengele !

Men Gunnar då ! Där gick du väl ändå över gränsen för god smak. Att du ids jämföra en galnings samarbete med en ännu större galning, med Uppsala på 2000-talet ? Det har jag väl inte gjort. Jag fick bara namnet i huvet helt plötsligt. Inte vet jag var det kom ifrån. Och man ska inte vara så jäkla intresserad av varför en människa säger massa saker…

Jag roade mig med följande. Jag valde på måfå ett symtom som samlar många entusiaster i dag. Det sk Tourettes syndrom. På måfå är nog en lögn eftersom jag själv hade tics som barn…jag tvångsräknade antalet spelare på planen vid våra kvartersmatcher i fotboll…jag plutade med munnen…jag samlade konstiga saker ( borstar och glasspinnar ) men allt detta är borta nu. I dag har jag andra tvång av olika slag. Jag svär för mycket tycker min fru. Och jag gör andra saker också för mycket…en del trevliga, andra otrevliga. Det är ångest. Beteendena är mitt sätt att kanalisera ångesten…slippa känna den helt och hållet. Andra jobbar ihjäl sig. Vi människor har ångest. Precis som vi har ont i musklerna ibland. Det kallas värk. Ångest är själslig värk.

Jag slog symtomet på googles och fick upp en länk från Landstinget i…UPPSALA KAN MAN TÄNKA SIG AV ALLA PLATSER ! De är verkligen på hugget där. Där finns ett universitet och där finns ett stort mentalsjukhus, Ulleråker. Det kan ju vara bra att veta. Numera vet vi också att Sveriges rasbiologer har haft sitt säte där en gång i tiden. Psykologutbildningen är mycket KBT-betonad och den klassiska inlärningspsykologin, behaviorismen, har alltid haft ett starkt fäste där.

Nåväl. Vad får man då för råd på nätet om t ex en skolelev har tics ?

”Barnets tics har en biologisk orsak och är inte orsakade av faktorer i omgivningen”.

Det slås liksom bara fast så där genast utan komplexa förklaringar desto vidare. Det är alltså lögn. Det finns ingen studie i hela världen som kan påvisa detta samband mellan biologi och tics. Man kommer överens om det och så fastslår man det.

”Ticsen kan undertryckas kortvarigt”.

Det är fantastiskt med oss människor att vi rår på vår egen fysiologi och neurologi…bara vi VILL. Varför vill vi det inte mer ?

Vi får veta att det kan förekomma sk ”tilläggssymtom”. Det är ett bra ord att använda när man först påstått att grundproblematiken är biologisk, ty det tillåter en då att bli lite förvirrad och undra vad som är vad till slut…man kan mixa ihop symtomet med tilläggssymtom och till slut varken veta ut eller in och det är just det fina i kråksången med ”tilläggssymtom”. Några exempel:

-dålig impulskontroll
-överaktivitet
-nedsatt koncentrationsfötrmåga
-uppmärksamhetsstörning
-tvång ( antyder faktiskt att grundproblemet inte handlar om tvång…vilket är så galet det kan bli…ticsens natur är av tvångskaraktär…man måste känna att ångesten hålls i schack )
-autismspektrum ( nu trappas det upp ordentligt och blir genast mycket mer komplicerat )
-depression ( nu talar man klarspråk )
-att ta på/beröra sina könsorgan ( undrar om de menar onani )

Det blev en skön samling symtom till slut. Och då började det så harmlöst med ett litet tics…som går att undertrycka !!!

Okej…vad gör vården då ?

Jo den slår på stora trumman direkt…här får inget lämnas åt slumpen så den stackaren skulle kunna slinka igenom vårdprocessen.

Det ska göra en noggrann utredning med hjälp av :

-skolpsykolog
-förskolepsykolog ( nu kom det )
-pedagogisk och medicinsk expertis

Killen/tjejen ska undersökas :

-genetiskt
-inlärningspsykologiskt ( oj, har den stackaren gått och lärt sig detta tics…då har den väl lärt sig fel kan man tänka…om den nu dessutom SÖKER för det den lärt sig )
-socialt ( varför det…det hade ju inget med miljön att göra )
-familjedynamiskt ( nej nu är de nog ute på djupt vatten )
-beteende-och problembeskrivning ( ska det vara så svårt det )
-graviditeten hos modern ska kollas upp ( jag säger då det )
-förlossningen ( fostret visade finger åt förlossningsläkaren men det visade sig bara vara ett tics )
-den tidiga psykomotoriska utvecklingen
-det ska göras upp en likartad anamnes inom släkten ( börjar få svårt att hålla mig för skratt )
-strukturerande formulär samlas in från skola och dagis…äh förskola

Det där var väl en baggis ! Det kan ju inte kosta nåt. Och ungen lider väl inte av den genomgången. Ticsen kanske försvinner av sig själva här…vänta ska du få höra.

”Barnets kognitiva funktioner måste bedömas”.

Imperativ alltså. Det kan handla om dumhet m a o.

”Ibland måste man begåvningstesta…” jaså bara ibland…jag tyckte det stod MÅSTE alldeles nyss…ska jag börja känna mig förvirrad ?

”…men detta är naturligtvis inte aktuellt om barnet inte har några inlärningsproblem”…nä, jag hade nästan bara höga betyg men jag räknade spelarna ändå…är det så man menar månne ?

En allmän neurologisk och neuromotorisk undersökning av barnet skall göras. Jaha…är det inte detta som nyss gjorts…tydligen inte…som sagt noggrant ska det vara.

Och som grädde på moset så är det så lilla vännen med tics att om ditt tics dykt upp plötsligt och/eller undersökningarna avslöjat avvikande neurologiska fynd så kommer det att hemställas en remiss till andra somatiska utredningar ( kanske urolog, vad vet jag, om du pillar på pullan eller pingelingen för mycket ).

Tycker du jag är ironisk ?

Det har absolut inte varit min avsikt men uppfattar du det så så….ursäkta då !

Men håll i dig nu !

”TICS BEHÖVER INTE ALLTID BEHANDLAS”.

Det skulle vara hemskt intressant att få veta vad den här undersökningen gått lös på…om den sen visar sig liksom onödig…eller finns det nåt finare ord…mindre ekivokt ? ”Onödig” är så…avslöjande på nåt olustigt, genant sätt.

Det får var och en kolla upp. Jag tror inte 50 000 kronor räcker långt…snarare det dubbla. Om ens det räcker.

Men OM det ska behandlas så :

-läkemedel/psykofarmaka ( nu är det väl märkligt att en icke-psykologisk historia ska behandlas med medicin för ångest och depression…men så är det…det har man bara kommit överens om )

t ex Haldol, Zyprexa, Ritalin, Amfetamin, Cipramil, Fontex, melatonin…det här är ingen lördagsgodis…man skjuter direkt med skarpa skott och värsta kaliber…det viktigaste här blir ju att försöka slippa biverkningarna…herre jösses säger jag ! För den oinvigde kan jag bara upplysa om att t ex Haldol är en känd antipsykotisk medicin…Zyprexa lika så egentligen men mer exakt skjuter det in sig på vanföreställningar (= att se och höra sånt som inte finns )…Ritalin, känd ADHD-medicin…Amfetamin…presentation onödig ( centralstimulerande…håller dig vaken)… Cipramil…antidepressivum… melatomin….ämne i sömnmedicin för god prinsessömn…

Snacka om back-up för eventuella ”tilläggssymtom”….

Behavioristerna har dessutom hittat på nåt eget skoj som de kallar ”masse negative practice”. Det går ut på att låta det stackars tics-barnet gå in i ett ensamt rum och som man uttrycker det ”tica av sig” för en fem minuter…Man vet inte om man ska ta det här på allvar eller inte men det är Uppsala läns landstings råd så…

”Habit reversal-metoden” bär också behavioristernas tatuering. Här handlar det om att hitta moteld till beteendet – göra något annat när ”det kommer” – för att släcka ut eländet. Ja ja ja.

En lärare i klassrummet uppmanas att se till att ”ticaren” inte förlöjligas…det var lite söt omtänksamhet mitt upp i allt och slutligen ska läraren hjälpa eleverna med att förstå ”vad tics är”.

Det var just det.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *