Hej du människa!

Jag är Gunnar Hilén.  Jag är född 8.1 1956 nånstans i Sverige. 1988 flyttade jag till Finland där min kärlek väntade sedan 7 år tillbaka…och nu tänkte jag börja berätta om mig själv, hur jag blev jag och vad jag ”använder” det till i livet. Jag hade en pappa, Sven, som var 45 år när jag föddes. Jag fick även hans namn. Jag gillar stort att vara i förbund med pappa med hjälp av ett gemensamt namn. Det hjälper mig.

Mamma Mary födde mig som 41-åring. Rätt sent alltså…jag hann mogna ordentligt ! Hon fick lite grann ”smyga sig till” mig för pappa tyckte att de tre barn som redan fanns var nog. Därför blev jag emottagen både med stor glädje från mammas sida och med besvikelse och lätt vrede från pappa. Som om mamma hade brutit en överenskommelse. Så jag kom till världen en söndag till klangen av kyrkklockorna som ringde för begravning borta i grannbyn.

Vi bodde på landet. Farbror hade bondgården alldeles intill medan min pappa var åkeriägare och försörjde sex personer med sin lastbil, vilken gick varm från tidiga morgnar till sen kvällar. Så han slet för oss ! Han var kortväxt men ändå stor och väldig i mina ögon. Jag längtade efter honom när han var borta men ofta rädd för hans närvaro. Så småningom började jag allvarligt fundera på hur jag riktigt skulle bära mig åt för att vilja komma honom nära…ville jag ens bli som han ?

Jag tänker så här…både som yrkesman och privatperson att för att en pojke ska kunna vilja bli en vuxen man måste han få tillfälle under lång tid att ”ladda upp” sin pappa med beundran och kärlek. Då blir det lättare sen att vända sig från mamma – som ju för oss alla är den första kärleken – och börja identifiera sig mer och mer med pappa. Att på så sätt undkomma den stora skräcken hos många pojkar, för att bli bög.

Jag menar alltså att det är fullt möjligt att förstå homosexualitet utifrån det jag kallar laddningar. Att pappan kanske inte alls finns närvarande är inget som automatiskt leder till svårigheter i mansrollen. Det är väldigt mycket mammans inställning till det manliga som ligger till grund för hur pojken ser på saken. Även om pappan är där tillsammans med en mamma som hela tiden klankar och gör ner honom som karl betyder det att bilden pojken får av en vuxen man inte är positiv och vem kan vilja identifiera sig med en ”odugling” ?

Min syn på könsidentiteter följer samma spår som jag lägger ut för hela min människosyn. Det är i barnkammaren livet börjar och det är där stora avgöranden äger rum. Inte alls ”för livet” men nog så styrande.

På parallellt sätt betraktar jag kvinnlig homosexualitet. Hon ska ju först protestera mot mamman, minst lika högljutt som pojken – för ett första viktigt avståndstagande –
men senare delvis slå följe med henne för att identifiera sig med det kvinnliga hos mamman. Om mamman då i flickans ögon är en dålig kvinna hon inte förmår beundra och vilja bli lik, kan det mycket väl hända att hon föredrar pappan och dennes ”beskydd”. Det kan göra att hon gillar att bli mer lik en man än en kvinna.

Går man hemifrån utan att ha laddat upp föräldern av samma kön kan resultatet, menar jag, bli att man letar upp det könet för att försöka ”en gång till” men det kan redan vara ”för sent” – sett ur en heterosexuell synvinkel – och man upplever i stället mötet som ren och skär kärlek. Vilket det också är. Varken mer eller mindre.

Enklare uttryckt. För att jag som pojke ska bli dragen till kvinnor måste jag ha avfört mamma från tio-i-topp-listan och se på henne ur pappans perspektiv och tvärtom vad gäller flickan…för att hon ska bli dragen till män måste hon efter ”kärleksaffären” med pappan dumpa honom och vilja söka en egen karl.

Denna min syn är inte biologisk och den är inte skuldbeläggande men dynamisk-analytisk-intellektuell med strävan efter psykologisk förståelse i första och enda hand. Det finns nåt att förstå i allt mänskligt.

I dag är vi rädda för psykologi. Även psykologer är det. De som borde försvara detta tänkande ger upp till fördel för ett neuropsykiatriskt perspektiv där hjärnan mer eller mindre bestämmer våra personligheter och identiteter.

Att försöka se att en könsidentitet växer fram i ett dynamiskt samspel mellan man, kvinna och barn är inte till för att stämpla någon som sjuk eller störd. Det är att visa att saker har hänt i historien där barnet inte haft 100 % möjlighet att välja själv…och vilket barn har haft det ?

Det är därmed tycker jag befängt att söka förstå manlig homosexualitet som en enkel frånvaro av en tillräckligt manlig karl. Det är kvinnans syn på det manliga som minst lika mycket är med och färgar pojkens bild av en kommande manlig roll. Då frågar man sig om kvinnans syn på oss män har undergått förändringar på senare tid eftersom de manliga homosexuellas skara ökar. Jag tror det ja.

Kvinnan behöver inte mannen på samma sätt som längre tillbaka. Hon tar sitt liv i egna händer. Att ha en älskare är rätt vanligt i dag. Då får man den sexuella njutning man vill ha men kan samtidigt säga nej till mannens ”fasoner” och omnipotens och tyvärr ofta övergrepp och våld…psykiskt som fysiskt.

Jag tror vi får se upp vi män. Snart har dildon ersatt t o m vårt allra heligaste organ ! Det ser definitivt inte ljust ut för mannen nu.

Nå, har det samtidigt skett förändringar i mannens syn på kvinnan ? Självklart ! Våldet, föraktet, hatet gentemot kvinnan är mer utbrett och tar sig otäckare uttryck. Samtidigt som beroendet av henne finns kvar. Det här leder ofta till schismer i förhållandet som blir kriser som blir skiljsmässor. I stort sett varannat äktenskap går i dag i stöpet. Vi blir mer och mer främmande för varandra och för varandras behov.

Vad är det som har hänt ? Fler karlar blir homosexuella och fler människor väljer att leva ensamma. Kvinnlig homosexualitet kanske har ökat den också men av någon anledning märks den inte lika tydligt som den manliga. Är det typiskt manligt månntro ? Hör man eller ser man homosexuella människor i massmedia så är 9 av 10 män. Kanske överdriver jag men det är en stark känsla jag har.

Finns det något som förenar männens och kvinnans negativa känslor för varandra i dag ? Kan man alltså förstå varför vi glider ifrån varandra ?

Jag tror det.

Vad de allra flesta är med om under sin barndom är att behöva tillbringa den på dagis i stället för i hemmet. I dag finns halvdagis, heldagis, helgdagis och t o m nattdagis. Eller förskola som det ska heta i dag. Det namnbytet i sig säger en hel del om vad det är frågan om. Det är definitivt inte längre så att dagis, jag säger dagis, är ett komplement till uppväxten där hemma för att mamma och pappa ska kunna jobba och eller är för trötta för att ta hand om barnen. Det var så det var tänkt.

I dag övergår barndagsverksamheten från det sociala som huvudman till undervisningen. Det i sig betyder redan nu att valet att ”sätta barnet” på dagis i framtiden inte längre finns utan att det i stället blir obligatoriskt. Belagt med plikt.

Detta är nytt och i min tankevärld bedrövligt och skrämmande. Vi amputerar under kort tid allt vad barndom heter och gör om denna verkliga tid i livet till något som pedagogerna tar hand om för att förbereda barnet så tidigt som möjligt för ett vuxet arbetsliv. Konsekvenserna är bl a det jag berättat om ovan. Vi blir anonyma för oss själva som psykiska-känslomässiga varelser…vi tvångs-alieneras från vår könsbundna identitet och ska i stället bli utbildade. Vi ska inte leka oss fram till vilka vi är med hjälp av mammas och pappas kärlek OCH viktiga tillkortakommanden. Vi ska lära oss leka på rätt sätt så vi utvecklas snabbare och bättre till de högproducerande halvmaskinella humanoider som verkar vara dagens ideal. ”No hard feelings” sa man förr. Nu är det ”no feelings” som gäller. Fy fan !

Jag skriver och skickar ofta insändaret till Hufvudstadsbladet. I snitt var tredje tas in. I dag skrev jag den senaste. Den ser ut så här:

Snart är motståndet borta och barnen plockas direkt från BB till uppfostringsanstalten. Att göra motstånd blir straffbart. Samhället ska ha dina barn för att forma dem till den arbetskraft det behöver…om 20 år.

Varför slåss jag ? Jag hoppas det är en dum och onödig fråga. Hur jag kan….är en bättre fråga. Jag kan därför jag slapp dagis och jag fick möjligheten till att få närhet och bli bekräftad som Gunnar, mammas och pappas pojke. På gott och ont. ”På gott” är inget problem. ”På ont” betyder att jag lärt mig kämpa och hålla ut i stridens hetta och veta att ingen lämnar mig fast jag blir arg. Och inte behöver jag vara duktig för att känna att jag får finnas.

Pappa igen.

Han körde böndernas mjölk till mejeriet. Han körde tegel och sprängsten. Han körde sand och jord och snö. Han körde sommar som vinter, i ur och skur. Och så svor han. Jag var lite´ rädd för honom. Som jag sa. Nej, mycket rädd. Han var så grov hela han…hela hans väsen. Hans näsa var det första man la märke till. Den blev hans logo. En riktig klyvare hade han. En sån där ”romersk kejsarnäsa”.

Hans händer var som tjocka skovlar…liksom läderartade på nåt sätt. Han hade stora öron ! Och ögon. Hela han var perception tyckte jag. Han hörde och såg allt. För att inte tala om vad han luktade fram med sin jättekran.

Jag gillade den näsan. Jag har den i mig som ett sätt att nosa mig fram till orättvisor och galenskaper. Det finns många såna. Som alltid. Det är bara att ta sig an uppgiften.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hej du människa!

  1. filme online skriver:

    Terrific article! That is the type of info that should be shared across the internet.
    Shame on the seek engines for not positioning this
    submit higher! Come on over and discuss with my website .
    Thank you =)

  2. This is a topic that’s near to my heart… Take care!
    Exactly where are your contact details though?

  3. What’s up, I check your blogs regularly. Your story-telling style
    is awesome, keep doing what you’re doing!

  4. About 2 percent of his preinjury lifting ability. Good thing
    you would have to fork out money faster than ever.
    Construction companies are preying on your families quality of denver lawyer life.
    You can also be affiliated to the crash, if denver lawyer symptoms
    makes it just might be machine’s fault or otherwise.

    Especially denver lawyer now that gas prices have sunk so low,
    people have little knowledge about the way as they are already disturbed with traffic jams and other costs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *