”Den felfria människan”

Jag satte genast citationstecken runt rubriken. För att förlöjliga innebörden direkt.

Det finns många som drömt om henne. Diktatorerna speciellt har haft henne ( alltså drömmänniskan ) som ideal. Man ser vart det bär hän när man drömmer så.

Jag upplevde många gånger att min mamma strävade efter det epitetet…”den felfria”. Med det trista resultatet att hon också blev fjär. En perfekt människa kan inte ge sig hän och släppa människor, allra minst kladdiga BARN, för nära, ty då kan dessa små djävlar avslöja bristerna som ju varje människa äger.

Stieg Larsson dog i 49 års ålder efter att ha känt sig ( utgår jag ifrån men jag kan ju ha fel ) som närapå kallad att ta upp kampen mot nynazismen och män som hatar kvinnor. Dvs nånstans inuti bör han ha känt sig som extremt god och som en förkämpe för rättvisa och feminism. Sånt straffar sig är jag rädd. Jag tänker så här: Själen mår som bäst när den är hel. Helhet består för människans vidkommande av en lagom blandning av ont och gott. Så fort någondera trängs bort, förnekas eller projiceras utan att få det tillbaka…finns risken för ett sänke i själen…ett tomrum. Då känner vi det och försöker göra något åt det. Om vi t ex känner oss mer onda än goda är vi deprimerade. Det är så depression uppstår.

För att mota depressionen på dörren kan vi få för oss att vi är väldigt mycket rättvisare och godare än andra och lura oss till en balans vi inte är redo att bära för vi har inte gjort upp med ondskan.

Jag gissar att Larsson själv kan ha haft extremt svårt med kvinnor efter att ha blivit bortlämnad som ett-åring till mormor och morfar pga en trång bostad !!! Man lämnar nämligen inte bort ett barn ostraffat…dvs det kan man göra men då riskera att barnet lägger det på sig själv av solidariska själ. Stieg Larsson tyckte att vi ska vara solidariska mot varandra.

Hans livspartner Eva Gabrielsson är i dag en bitter person. Han ville inte gifta sig med henne…det var svårt med släkten…och hon fick inte ärva ”hans” förmögenhet som flödar in. På en vecka ökar den med flera miljoner svenska kronor om man får tro hans bror som uppträdde i Skavlan i SVT Europa.

Varför skulle hon behöva vara så bitter om hon levt med en rättvisans Apostel ? Hon har dessutom erbjudits 20 miljoner, en plats i styrelsen som har hand om rättigheterna till böckerna osv osv. Det vet vi inte. Vi vet inte hurdan person hon är.

Vi vet heller ingenting om Stiegs allmänna inställning till kvinnor men jag är rädd den inte stod högt i kurs efter ett-års-dagen. Eva sa i en intervju att han kunde inte ens äta frukost med henne…under 30 år ! Det säger väl nåt !

Eva Gabrielsson sa att när människor har problem med varandra bör de sätta sig ned med en kopp kaffe och tala ut. Det låter bra. Det var så han sa och det var säkert vad han själv önskade kunna göra både med Eva och släkten. Men han valde tystnaden och flykten. Personerna i hans böckerna handlar tvärtom. Utom en. Lisbeth Salander som spelar huvudrollen…Stiegs alter ego ?

Jussi Björling la hela världen för sina fötter med sin tenor. Han sjöng på världens alla stora scener…La Scala…Metropolitan…och allt vad de nu heter.

Sen drog han sig tillbaka när sången var slut och kanske luften gått ur. Han for iväg och satte sig i sin ensamhet nånstans…på en brygga. Och drack. Jag vet varför. Vet det innan jag läst något om hans barndom. Yrsa Stenius har skrivit om den…bl a.

Alkohol tar man till för att kunna skita i sitt samvete. Jussis skapades för tidigt, för tvärt, för hårt av faderns böner och krav om att Jussi bara skulle bli BÄST.

Det kanske han blev. Till vems glädje ?

Både Jussi och Stieg blev 49 år. Båda dog i hjärninfarkt. Den själsliga olyckans resultat.

Vad har Stieg Larssons och Jussi Björlings liv och tragedier med oss andra att göra ? Båda siktade mot toppen. På väldigt olika sätt. Stieg via sina böcker och sin kamp mot kvinnofientligheten. Jussi genom att beveka andras hjärtan på världens operascener.

Titta på språket som används. Det duger inte längre med att få ett bra jobb för karriärister. De ska ha ”topp-jobb”. Med ”topp-löner”. Det räcker inte längre med att utbilda sig till det man drömmer om. Man ska ha ”topp-utbildningar”, helst inom flera områden. Man ska ha en toppenfamilj, dagisets personal ska vara toppenbra, man har en toppensemester…

Grejen är att man duger inte som man är. Det var rätt länge sen man gjorde det.

Livet måste vara intressant och utvecklande. Helst ska man självförverkliga sig…vad det nu är. Antagligen nåt för att höja arbetsmotivationen. Man får inte vara rädd för nya utmaningar ( = komplicerade situationer och människor )

Ord som älskvärd, vänlig, snäll och tålmodig är skrotade. De har ingen plats.

Den felfria människan är ett fult uttryck så därför används det inte. Man har omskrivningar i stället. Man är normal, riktig, perfekt, prickfri. Framför allt har man en verklighet som bygger på att människor slår ut varandra. På jobbet och i underhållningsprogrammen. Ja även i relationerna…”jag vill ha en bättre”.

Detta ”bättre” sitter så djupt att man knappt märker det eftersom man inte får TALA om denna hierarki. Men den finns, den växer och fördjupas.

Inom vården märks den kanske mer än nånsin. Det mesta går att diagnosticera som FUNKTIONSSTÖRNING. Och får man diagnosen så visserligen riskerar man en stämpel för livet men man ges i samma stund de resurser som ligger och väntar i form av pengar och villig vårdpersonal. Allt kan och ska helst åtgärdas.

Sneda tänder är en dödssynd. Fattas en tand på synlig plats riskerar du jobbet. Är du överviktig rekommenderas ( läs tvingas ) du till en bantningsgrupp.

Den felfria människan har en yta som ska se hel ut. Huruvida insidan är i kaos eller inte…är ett mindre problem som dock helst ska åtgärdas det också. Man vill ha oskadade människor. Jag höll på att säga vackra. I dag söker du knappt ett ”toppjobb” utan fotografi.

Jag hoppas det här var mitt sämsta inlägg hittills och jag hoppas jag har bara så FEL. Annars är vi verkligen illa ute och bäddar för nya genmanipulationer och celldelningar vi inte kan föreställas oss följderna av nu. Vi är så långt in i hjärnan i forskningen att ett datachip redan funnit sin plats där. Från den perfekta människan till maskinen människan är steget inte långt. Det är dit vi siktar.

För att massan ska acceptera det så lättvindigt som möjligt gäller det att mjuka upp identiteten först så vi inte har något personligt att slå vakt. Det är förskolans stora uppgift.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”Den felfria människan”

  1. Lear blandades med Homer Simpson, Darth Vader och den skämtsamma pappan vid
    skolan. Det var därför … äsch, det spelar
    ingen roll? ”Det var väldigt tråkigt att Julies bästa utländska rätt var han i luren med röst i mitt huvud som ifrågasatte om mitt namn verkligen var upprörd över saker som hade bytt planhalva i halvtid. Jag började oroa mig för huruvida jag tyckte om hundar eller en fjärdedel av en familj? Jag hade sett rött. Och svart. Att han samma kväll jag gå tillbaka de två–tre kilometerna till huset där vi sett

    my website: Diet Som Fungerar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *