Som Hemulen

längtar jag efter att få besked om jag får jobbet eller inte. Hemulen väntade ju ett entomologiskt besked som jag minns…upptäckten av en ev ny ”art” insekt, vad för en insekt det nu var…fjäril eller skalbagge kanske. Varje dag trodde han att brevbäraren hade beskedet om artbestämningen med sig från entomologiska föreningen och hans huvud sjönk djupare och djupare ner för varje tom dag utan svar. Till slut ilsknade brevbäraren till på Hemulens snart ganska närgångna fasoner…han ville själv undersöka postväskan. Till slut visade det sig att den jäklige brevbäraren burit på brevet en längre tid för att hålla den stackaren på halster. Det slutade lyckligt för vår vän Hemulen…han ”hade rätt”. Det var en ny art !

Jag vänder och vrider mig om, natt och dag för att hålla tankarna borta på det där jobbet som jag väntar så på att få. Sist jag frågade…den enda gången jag frågat…sades det att det dröjer minst två veckor. Det är i morgon. Jag känner mig som ett barn i väntan på jultomten…det är då ett som är säkert.

Om jag får det så väntar löneförhandlingar och startdatum…sen ska jag visa vad jag går för…kan man säga så som 55-åring ? Jag gör det.

Lyckas det inte kommer jag att bli mycket besviken. Men måste ta det också som en man. Bara att fortsätta rakt fram.

Under de senaste veckorna har min lust att engagera mig för barnens väl och ve…familjens väl och ve…gått på sparlåga.

Jag känner mig egentligen rätt tom inuti. Då brukar den omedvetna aktiviteten vara som störst.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *