Kan jag gå själv ?

Efter att jag startade hur hårt som helst med min hemsida och hade massor att säga om mitt favoritämne -barn – så kom jag av mig och vilade från skrivandet…med några undantag.

Krafter kommer och går. I ena stunden tror man att man ska dö av trötthet och tristess…så tar man sig igenom mörkret och känslan av total meningslöshet. En morgon är mardrömmen slut. Som om man överlevt sin egen död.

Hur stor del av ens upplevelse av ett själv, är det, och hur stor del upprätthålls av den man lever med ? Jag tror det är den frågan som plågat mig den senaste tiden.

Nu sitter jag här klokare men ännu utan svar.

Det var problemet i sig som ville ha uppmärksamhet.

Jag kan lägga undan det nu. Tills nästa gång.

Jag får aldrig veta.

Tack för det…det gjorde jag bra.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *