Anders mördaren i Norge

Det är mycket mänskligt och därför förståeligt att människor så fort som möjligt vill försöka förstå vad Anders B.B. tänkte på och kände inför och under sina djävulska dåd i Norge 22.7.
Fr a seglar de politiska värderingarna upp som en faktor med högt, latent förklaringsvärde. Dessa spekulationer får vatten på sin kvarn när man hör att mannen redan skriver på sitt försvarstal.
Hitler skrev ”Mein Kampf” innan han skred till verket. Han visste han inte skulle överleva eller ens vilja leva efter vad han omedvetet redan visste han skulle göra.

Det var inte om sina barndomsupplevelser Hitler berättade. Och det kommer det heller inte att bli i A.B.B:s fall. Det är heller inte kring dessa som journalister och andra nu spekulerar eller berättar om. En del har redan kommit ut i offentligheten men omtalas högst sporadiskt…som något vid sidan om. Spännande kanske men med lågt förklaringsvärde. Vill man tro.

Varför ? Jo för de berättar redan nu om en verklighet han inte är ensam om. Att granska hans uppväxt med föräldrarnas mycket tidiga skiljsmässa ( A.B.B lär ha varit ett år ), uppväxten med halvsyskonen, det extremt dåliga förhållandet med pappan och dennes schappande” till sydfrankrike i pojkens 16 års ålder…skulle rätt många kunna identifiera sig med. Vilken typ av människa kniper av all slags kontakt med sin 16-årige son för all framtid ? Vad för ett slags psyke klarar av den prestationen ? När ska allmänheten få veta något om faderns möjligheter att känna empati ?

Om man identifierar sig med en massmördare känns det minst sagt betryckande för den egna personen. Och det vill man inte. Man vill och man riktigt önskar att mannen är ett obotligt monster, född till monster, men så intellektuell att han av någon slags anledning börjar intressera sig för ”det främmande”…läs invandrare…muslimer. Hur den tankekedjan slår rot och utvecklas till hat för just muslimer men att han i akt och mening skjuter ner norska ungdomar…ja den kullerbyttan har ingen riktigt orkat ens försöka förstå. Gro H. Bruntland är så vitt jag vet också en fullvuxen vit kvinna från Norge. Vem såg mördaren i henne ?

Hur det såg ut hemma hos hans föräldrar kommer kanske att visa sig med tiden. Jag gissar att där var extremt. Med mycket fysiskt våld, skrik om nåd och att sluta slå, förtvivlan…

Den psykologiska kunskapen om vad uppväxten betyder sjunker allt djupare ner i glömska i vårt mycket våldsbenägna samhälle. Så ser scenariot också ut för paranoida , personlighetskluvna narcissister. Det är i längden inte de onda som är de farligaste människorna. Det är vi sk goda som inte berättar, talar, lyssnar och uppmuntrar oss själva att berätta även om våra egna sanningar om hemskheter vi för länge sen bäddat ner i glömskans mylla. Där, där de gror som bäst. Där, där de åstadkommer den största sprängkraften…djupt långt ner, inpackat i gammal skit.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *