att tappa fotfästet och återvinna balansen

Olika människor har olika svårt att erkänna sin svaghet. Man behöver heller inte berätta vitt och brett om sådant men det är nog så viktigt att söka acceptera det för sig själv för att komma upp på fötter igen. Alla faller. Alla har brister. Det är lätt att glömma bort i en värld som är så full av brist…och behovet av att snabbt kompensera denna brist. Med perfektion. Det brukar inte gå så bra att vara perfekt nån längre tid. Naturen tar ut sin rätt i sinom tid. Då kanske med råge. Ju högre man strävar…

När jag fallit och kanske ”gjort bort mig” märker jag vilka mina vänner är. Många klarar inte av att se sin vän i alla lägen. Då förstår man lite mer om världen, sig själv och vad en riktig vän är värd.

Nu står jag åter inför en arbetsintervju i Sverige och den här gången känns det bättre än tidigare vad gäller mina chanser. Vi är alla preparerade här hemma inför en ev förändring och tänk va roligt med en heltidsarbetande far. Någon att se upp till på ett nytt sätt för barnen och hustrun. En gladare pappa.

Jag har redan tidigare berättat, om jag minns rätt, att i framtiden kan det bli så att många människor aldrig kommer att ha ett jobb under hela sin livstid. Det känns svårt att föreställa sig det men eftersom det är verklighet redan i dag…men kanske inte på alla kontinenter…så är det inte särskilt otroligt om säg 5-10 år att stora grupper högutbildade, utbildas just bara för att på ett tillräckligt bra sätt klara av sin sysslolöshet. Absurd så det räcker !

Det blir då för många till att söka leva på kulturella och andra upplevelser samtidigt som, får man ändå hoppas, hyran och räkningarna blir betalda. Den som lever får se.

Jag var i helgen i Hangö och lyssnade till föreläsningar om populism och journalisters förhållande till dessa. Hur det ofta saknas modet att konfrontera en politiker med svävande åsikter. Det var helt intressant men jag saknade ju en del psykologiskt djup i analyserna. Såsom vad främlingsrädslan bottnar i och om den är konstant. Är det i grunden delar av sig själv man är främmande inför ? Och vad är då ”boten” mot rädslan/hatet ?

Återkommer.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till att tappa fotfästet och återvinna balansen

  1. Taisto skriver:

    Hur gick det sen?

  2. Linus Stråhlman skriver:

    Hej!

    Ursäkta för att jag skriver detta som en kommentar på din blogg, men jag hittade ingen e-post adress!

    Jag arbetar som koordinator för ett projekt vars mål är att uppmärksamma frågor om moral, livet, meningslöshet, psykologi etc. genom föreläsningar och seminarier vid högskolorna i Finland. Projektet har sin början sedan 20 år tillbaka i USA och har spritt sig till högskolor i Europa och nu till Finland. Vi håller för tillfället på att ordna de första ”forumen” som vi kallar seminarierna.

    På basis av dina blogginlägg verkar du ha vad som behövs för att ge ett sakligt anförande eller delta i en diskussion på ett dylikt forum. Om du är villig, såklart. Det är mest det som denna kommentar gäller, är du intresserad av att delta i ett Forum som talare?

    För mer information, frågor kontakta mig eller besök veritasforum.com eller .fi

    Mvh,
    Linus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *