2019

Det lilla stora ordet förlåt.

Vi behöver något större än oss själva. För att inte förhäva oss. För att ha en tanke om att vi själva inte styr saker och ting för det orkar vi inte. Vi är inte gudar. Vi är begränsade.

Därför skapade vi bilden av en skapande gud, en ansvarstagande gud, en bestraffande gud och en förlåtande gud.

För något årtionde sen gjorde vi oss av med den guden. I stället satte vi dit tekniken och digitaliseringen som det styrande och allenarådande i våra liv. Snart tar robotsamhället över och vi säger inte nej. Vi går med på snacket. Vi nickar förtroligt när Anders Ygeman försäkrar oss om att en ökad digitalisering i vården ska göra densamma bättre. ”Tryggare” säger han. Tänk att elektronik kan vara tryggare än ett par människohänder och ett par varma ord !

Med den nya guden har åtskilligt gott försvunnit. Bl a ordet ”förlåt”. Det behövs inte längre. För i takt med tanken att verkligheten och livet trots allt går att styra så har känslan växt att vi är ofelbara. Den ofelbara gör inga fel. Blir medmänniskan missnöjd med vårt beteende hittar vi ofta ”felet” någon annanstans i stället för att erkänna det mänskliga misstaget eller stå för att vi kände oss arga/besvikna och inte ångrar det vi sen gjorde eller sa.

På bara något år har de lättkränktas skara växt explosionsartat. Hur är det möjligt !?

En lättkränkt människa känner inte sig själv. Dvs den tror den gör det men enbart från den goda sidan. Den onda människan får inte finnas…så om vi känner oss alltmer och oftare orättvist anklagade i takt med att känslan av ofelbarhet också växer, så blir resultatet av en ökad lättkränkthet. Och vi har antingen svårt att i det läget ta emot ett ”förlåt” eller vi kräver det. Båda alternativen är förkastliga naturligtvis utifrån en humant orienterad diskurs för hur vi tar oss framåt i dialogen.

Förmågan att ”gå i terapi” har sjunkit i samma fart som de kränktas skara har ökat i antal. Du klarar inte längre av att få en ”insikt” i ditt sätt att agera och känna/tänka. En insikt riskerar alltid att kasta omkull ett förhållningssätt till verkligheten och uppväxten som man lärt sig vara ”bekväm” med. Dagens ensidiga, sköra självbild som enbart god, orkar inte ta emot en bild som vänder upp-och-ner på den uppfattningen.

Det är extremt svårt att se hur utvecklingen idag ska ge oss ökade möjligheter att för en stund få uppleva lycka över existensen då det mesta av våra hjärtan tagits över av en hjärna vi sätter alltmer tillit till i vår väg framåt…..mot döden vi inte vill ha att göra med. Vi är på god väg att förlora oss själva. Ingen säger nej. Utom en liten 16-årig flicka från Sverige som talar om för oss vuxna att nu är timmen slagen vad gäller att rädda miljön. Greta Thunberg. Är du vår nya gud ?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *