De ”digitala” psykologerna

Den sk. ”utvecklingen” går fort nu inom terapiområdet. Den privata psykologens mottagningsrum byts ut mot att tala med ett ansikte via en datorlänk/skype.

Har hört om sådana skrämmande uppgifter som att psykologer kan komma att ha upp till 14 och 16 samtal om dagen, a´ 25 minuter på detta sätt.

Nätverken som samlar ett sånt gäng psykologer kan i princip ha vilken utbildning som helst då deras uppgift är administrativ/med digitalt kunnande. Här rinner pengarna snabbt in. Patienten betalar antagligen en hundralapp för den bråda tiden. Lika mycket som på vårdcentralen…med remiss.

Vad är nu detta att yvas över ?

Vi i det gamla gardet skulle ju bara kunna göra på samma sätt och acceptera ”utvecklingen”. Men jag ser inte någon annan utveckling i arrangemanget än att det blott är datoråldern som åter gjort en landvinning. Men inte hjälper det psyket. Psyket är långsamt och konservativt. Gör motstånd till ”innovationer” som fr a är till för att glänsa och göra snabba cash.

Så mycket går förlorat i kontakten att man kan säga att det inte längre är två människor som möts för att grunna över den enes liv utan det är en girig typ – som inte syns – som låter två främlingar skynda på att komma fram till en lösning på ett strikt begränsat problem med hjälp av intellektuella metoder och kanske diverse testbatterier.

Det är en utveckling om man ser till att ”tid är pengar” men det är definitivt en avveckling om man ser det till vad själen behöver. Att bara landa hos en psykolog tar i allmänhet ett par månader. Man känner sig för. Kommer man som patient att kunna lita på psykologen och kommer man att kunna tycka om honom/henne ? Vill man öppna sig ?

Allt det som inte en kamera fångar upp…..hur känns det att hälsa på varandra, hur luktar den andre, vilka kläder bär den…betyder inte sånt nåt längre ? Vilka blir vi för varandra öht i framtiden om t o m den psykologiska behandlingen blir mer och mer anonym och blodlös ?

Det här med den digitala psykologen är en förlängning av den mobila människan som ständigt ska vara till hands, vara uppkopplad och mer och mer fungera intellektuellt. Fast det är känslorna som hakat upp sig och gör oss till patienter. Att ha ont i själen är samma sak som att kärleken har gått sönder. Det är inte samma sak som att lämna bilen på bilbesiktningen, få den bedömd och sen lämna in på verkstan. Kärleksproblem är när bensinen tagit slut och man upptäcker att man kört på fel oktantal. Sånt åtgärdar man inte. Det är förnedrande bara att erkänna och en bot kräver tid och empati och närvaro.

Gunnar

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till De ”digitala” psykologerna

  1. gunnarhilen.com skriver:

    gunnarhilen.com Hi a finepresent
    Are you in?
    https://telegra.ph/absereli1972-05-31

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *