Att bry sig om någon

En gång varannan vecka träffar jag herr X. En äldre man på ett sk servicehem. Jag gör det utan betalning för det ger mig så mycket att få prata med honom. Han tycker detsamma. Att titta på TV räcker inte när man är en levande varelse med behov. Vi närmar oss varandra timme för timme, vecka för vecka. Vi dricker en kopp kaffe tillsammans, han berättar sina minnen och jag om mitt dagsläge. Vi jämför och har oss. Vi vitsar och skrattar. Jag får kontakt med en helt annan generation. Han berättar om sin familj och jag om min. Efter 1,5 timme kramas vi och jag går.

Det att vi träffas regelbundet som två vuxna karlar och bryr oss om varandra och vad vi har på insidan kan man jämföra med det som står i dagens tidningar. Husis skriver som rubrik på en insändare ”Ungdomens framtid är dyster”. Nu handlar den artikeln mest om människors dåliga självständighet och den krassa ekonomin i landet. Bakom dessa ämnen ligger också, menar jag, en alltför svag kontakt mellan generationer…en dålig dialog om hur vi vill ha det med varandra. Bräcklig självständighet bygger på tidigare, bräckliga relationer eller just det att vi inte lyckats bry oss om varandra. Dålig ekonomi har tidigare visat sig vara en god metod för att intresset för medmänniskan åter ska väckas så det så !

Den andra rubriken saxar jag ur H.S. ”Lapsia jää ilman huolenpitoa, kun työelämä imaisee vanhemmat”, dvs ”barnen blir utan omsorg när arbetslivet lägger beslag på föräldrarna”. Den mest träffande slutsatsen man gör här tycker jag är följande: ”Jos vanhempien elämänhallinta puuttuu, köyhyydellä ei voi kaikkea selittää” eller ”om föräldrarna brister i kontroll kan fattigdomen inte förklara allt”.

Allt jag hittills skrivit verkar ”stämma” om man ska tro artikeln. Jag är den första att beklaga detta faktum. Jag blir smickrad över att kanske ha rätt men skulle hellre haft fel.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *