Husmodersfilmer på SWT från 1954

Såg Du också på TV att Sverige har börjat sända ”reklamfilmer” eller journal-dito om husmödrars hemmaarbete, från 1954 ? Det väckte starka känslor i mig. De är så pass provocerande för dagens verklighet att kanhända de delar upp tittarna i två läger. Det är ju inte så lyckat för saker och ting är inte i svart och vitt. Hur mamman i filmen använder den nya uppfinningen, tvättmaskinen, och tycker den förkortar och underlättar det tunga arbetet ger dagens tittare nästan skrämselhicka. Hur mamman diskar, städar, stryker, manglar mm mm medan mannen gottar sig på jobbet i självförverkligande var då ännu inte något som ifrågasattes på allvar. Men jag är den förste att säga hur helvetiskt tungt och ensamt och tråkigt det kunde vara och naturligtvis ännu kan vara.

Det är den ena sidan av saken. Hur en jämlikhet i arbetsbörda, arbetsmiljö och arbetslön mellan könen ska se ut. Dessa frågor är absolut inte lösta på långt när.

Nu har vi under, säg i runda slängar 50 år, provat en idé som skulle förmänskliga även kvinnans situation i livet i stort och få hennes insats jämställd och likställd med mannens. Idéen hette och heter ”kommunal barndagvård”…i dag förskola. Lekskolorna försvann. Lekparkerna och lektanterna försvann. De var ju på sätt och vis underbara för barnen och för hemmamamman men någon jämlikhet fanns inte ännu. Det var mannen som tjänade pengarna och var familjens överhuvud…ibland diktator. Det var han som bestämde och det var han som slog kvinnan.

Barnen fick heller inte mer kontakt med det manliga eftersom både lekskolan och parkerna befolkades av femininum.

Idéen, som jag kallar den, att låta kommunens pedagogiskt utbildade personal sköta och vara med barnen under dagen och låta både pappan och mamma gå på jobb, har inte stannat därvid. Den utvecklas hela tiden och låter nu barnen vara mer och mer ifrån föräldrarna därför att arbetslivet har förändrats. Halvtid…deltid…kvällsjobb…nattjobb…övertid…snuttjobb…varianterna är oändliga.

Den vuxna människan klarar denna otrygghet i 10-20 år max innan hon är så totalt slut att hon sen stannar hemma med en sk utmattningsdepression, eller ”utbrändhet” som redan är ett föråldrat ord. Är detta klokt ? Och vad har hänt med kontakten till barnen under denna tid ?

Det har rätt länge nu varit känt att den sk anknytningen mellan mamma och barn är bra för hjärnans utveckling och att brister i densamma kan ha just med dålig anknytning att göra. Hjärnan påverkas därmed av psykiska upplevelser…den är inte statisk utan elastisk. Därför börjar nu fler och fler intressera sig för tankar jag företräder…att man bör inte slarva med barnens barndom. Alltså så fort vetenskapen…läs NATURVETENSKAPEN…kan belägga att vår HJÄRNA kan bli skadad eller utvecklas bristfälligt pga dålig vård, då börjar man dra öronen åt sig. Så länge man talade enbart i psykiska termer var man gammalmodig eller värre, bakåtsträvande.

Det här är den andra sidan av saken.

Det finns många fler. T ex varför kan män inte låta kvinnorna tjäna lika mycket pengar som de ? Varför skiljer sig män och kvinnor så ofta ? Varför har de som bor tillsammans så svårt att komma överens om barn och ekonomi ? Är det så att kvinnor tycker mindre och mindre om barn ? Varför det ?

Frågorna är av politisk och psykologisk natur som Du märker.

Politiska frågor och orättvisor ska i en demokrati skötas med hjälp av folkvalda representanter för folkets åsikter. Sådant folk, sådana politiker.

Psykologiska frågor känner sällan till någon demokrati…det närmaste man kan komma är moral, empati och kärlek.

Jag är ingen politiker så jag lägger de sakerna åt sidan. Eller kanske jag försöker närma mig politiken från ett annat håll än det vanliga…rakt framifrån. Jag skjuter in mig från sidan…med psykologin som verktyg. Alltså med ett socialpsykologiskt sätt att närma mig det politiska förnuftet.

Det sägs kloka, ja ack så kloka saker i de där kortfilmerna från 1954. T ex att trygghet är det bästa av alla ting ett barn kan få. Och så länge de har sina föräldrar vill barnen att föräldrarna känns trygga…alltså tills föräldrarna dör. Ska man skratta eller gråta ? Nå, jag väljer ändå att ta det som utgångspunkt för min diskussion. Man säger att tryggheten är det barnen behöver för att de ska kunna bli lyckliga i sina liv. Är det någon…trots det svårsmälta i påståendet…som på allvar ifrågasätter detta ? Finns det något bättre än trygghet ? Finns det något annat som ger barnet lika stora chanser att bli en hyfsat nöjd människa ?

Vad är trygghet ? För mig är det kontinuerlig närvaro av den man är beroende av i de allra yngsta åren. Det är en nykter och pålitlig närvaro. På gränsen till förutsägbar men med innehåll av överraskningar som går att smälta och ta till sig…nyheter i måttlig dos. Trygghet betyder mat, värme, svalka, torra kläder, byte av blöja men också en känd röst, en känd lukt, ett känt temperament, ett helt psyke som är inställt på dialog med barnet.

Att med hjälp av en slik trygghet hitta sig själv och sin egen trygghet ( man delvis övertagit ) gör det möjligt att själv börja fjärma sig från den yttre tryggheten…dvs börja gå på upptäcktsfärd i livet. Krypa iväg till ett annat rum…leka kurra-gömma…tittut-leken…bli större…resa sig upp och gå, springa, gå ut…leka denna ringen den ska vandra, från den ena till den andra, gömma nyckeln…leka leka leka och veta att mamma är där i bakgrunden…redo att ta hand om knäet när det blöder och gråten när tårarna trillar.

Så här nära kan ingen annan människa komma barnet för det vill inte ha någon annan så nära. Det vill själv bestämma när det känner sig redo för en längre separation från mamman…annars, om det blir mamman som går, känner det sig sviket och det sätter sig som en tagg i bröstet och hjärtat.

Resultatet kan mycket väl komma först med barnets första par-relation. Där tär en osynlig kraft inuti barnet…en rädsla för att åter bli lämnad…som under den långa dagistiden då det alltid var mamma som bestämde över separationerna och när de åter skulle ses. När en sådan rädsla växer sig för stark blir den outhärdlig och det enda som står till buds att göra för människan i den situationen är egentligen två saker. Antingen att rikta aggressionen/ångesten inåt mot sig själv ( självdestruktivitet ) eller att lämna den man är rädd bli lämnad av. Föregå är bättre än att föregås.

Alltså, man kan förstå den höga skiljsmässostatistiken som en följd av dagisprincipen och mammans ovillkorliga makt över separationerna. Det finns nog fler men om dagis bara har en fot inblandad i dessa tragedier, skulle man inte då diskutera dem som sådana ?

Jag har på annat ställe berättat hur jag tror att pojken lider mer än flickan av mammans tidiga och långa frånvaro. Pojken glömmer naturligtvis inte detta och både han och den vuxna mannen formligen hatar att känna sig i underläge gentemot kvinnor. Inte för könets skull UTAN FÖR DEN TIDIGA MAMMANS SKULL…gestalten som riskerar att åter kastrera mannen till en liten pojke som inget kan.

Här kan våldet mot kvinnor ha en vagga…här kan mannens förmenta motstånd till ”lika lön för lika arbete” ligga begravd. Det mesta av våra sätt att umgås med varandra går att förstå om vi vill. Det gäller att titta lite djupare bara.

KVINNAN OCH MAMMAN… DET ÄR POLITIK DET !

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Husmodersfilmer på SWT från 1954

  1. You can’t return your Steam games, you can’t re-sell them.
    ‘ The person has tried the demo version with the game and so they liked it;.
    Its a minor compatibility prerequisite which comes almost inbuilt
    with a lot of new age pcs, essentially, the thing is that how easy it
    is.

  2. xtra size skriver:

    This piece of writing will assist the internet viewers for building
    up new website or even a blog from start to end.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *