Vardagen

Jag har slarvat med min hemsida under sommaren. Det måste man få göra. En hemsida är ju inte hela världen. Inte för mig. Om den blir viktigare än människor omkring mig så är jag illa ute. Många är illa ute. Men de tror tvärtom. De tror att självvärdet stiger i takt med antalet läsare. Ett sånt värde är jag inte intresserad av.

Hangö sommaruniversitet anordnar ett seminarium nu på fredag om hur journalister behandlar bl a saker som mångkultur och våld i sina texter. Under rubriken ”Publiceringsetiskt seminarium”. Det lär bli intressant. Jag far dit som medlem i IFISK. Googla !

Det finns mycket att reagera på i dagens värld. Alltifrån svältkatastrofen i Somalia över Europas kommande ekonomiska krasch – ser den som oundviklig – till mördaren i Norge. Samtidigt står all skit mig upp i halsen.

Jag läser dagens Hufvudstadsblad och ser rubriken ”Trimma hjärnan och mota matsuget”. Tänker spontant att där gömmer sig någon ny, populistisk stjärna som vill tjäna snabba pengar på ”psykologiskt” dravel. Men det är den välkända svenska psykiatern och professorn i medicinsk psykologi, Åsa Nilsonne, som talar. Något som kallas ”mindfulness” ska hjälpa människan att kontrollera dåliga vanor !

Men hjälp mig då ! Har inte dessa stackars psykiatriker och professorer kommit längre i sin syn på vad en människa är. Hon talar om hjärnan som vore den ett helt fristående organ med eget liv…ett eget till synes historielöst hungrigt barn som plågar den vuxna kroppen med sina böner om socker och sött. Men vad är detta ? Det gör mig beklämd när jag läser om ”lugna ner din hjärna, så får du koll på ditt fett-och söttsug”, ”ibland är hjärnan rena vansinnesmaskinen”, ”den sprutar fram tokiga tankar och märkliga befallningar”, ”den säger `ta en bulle´när vi beslutat oss för att slopa allt sött”, ”hjärnan kan vara ganska korkad när det gäller att hantera känslor och situationer som vi hamnar i”….osv osv osv.

Hjärnan en maskin således. Men hungrig ! Jag har aldrig hört talas om hungriga maskiner.

Den här professorn får minuspoäng av mig och borde sluta kalla sig för psykiater genast. Hon hjälper inte människor. Hon terapeutar sig själv och sitt eget inre hungriga barn. Hennes leende på bilden är obehagligt. Det är inte snällt. Hon har inte kontakt med sina innersta behov och/eller har inte accepterat dem. Bedrövligt för en människa på den nivån ! Men tjäna pengar på föreläsningar och böcker om sin maskinella människosyn…det ska hon.

Vad är det med oss som sväljer sån skit ?

Vardagen är här. Bara att kavla upp skjortärmarna och hälsa en kommande höst välkommen med friska vindar !

Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Anders mördaren i Norge

Det är mycket mänskligt och därför förståeligt att människor så fort som möjligt vill försöka förstå vad Anders B.B. tänkte på och kände inför och under sina djävulska dåd i Norge 22.7.
Fr a seglar de politiska värderingarna upp som en faktor med högt, latent förklaringsvärde. Dessa spekulationer får vatten på sin kvarn när man hör att mannen redan skriver på sitt försvarstal.
Hitler skrev ”Mein Kampf” innan han skred till verket. Han visste han inte skulle överleva eller ens vilja leva efter vad han omedvetet redan visste han skulle göra.

Det var inte om sina barndomsupplevelser Hitler berättade. Och det kommer det heller inte att bli i A.B.B:s fall. Det är heller inte kring dessa som journalister och andra nu spekulerar eller berättar om. En del har redan kommit ut i offentligheten men omtalas högst sporadiskt…som något vid sidan om. Spännande kanske men med lågt förklaringsvärde. Vill man tro.

Varför ? Jo för de berättar redan nu om en verklighet han inte är ensam om. Att granska hans uppväxt med föräldrarnas mycket tidiga skiljsmässa ( A.B.B lär ha varit ett år ), uppväxten med halvsyskonen, det extremt dåliga förhållandet med pappan och dennes schappande” till sydfrankrike i pojkens 16 års ålder…skulle rätt många kunna identifiera sig med. Vilken typ av människa kniper av all slags kontakt med sin 16-årige son för all framtid ? Vad för ett slags psyke klarar av den prestationen ? När ska allmänheten få veta något om faderns möjligheter att känna empati ?

Om man identifierar sig med en massmördare känns det minst sagt betryckande för den egna personen. Och det vill man inte. Man vill och man riktigt önskar att mannen är ett obotligt monster, född till monster, men så intellektuell att han av någon slags anledning börjar intressera sig för ”det främmande”…läs invandrare…muslimer. Hur den tankekedjan slår rot och utvecklas till hat för just muslimer men att han i akt och mening skjuter ner norska ungdomar…ja den kullerbyttan har ingen riktigt orkat ens försöka förstå. Gro H. Bruntland är så vitt jag vet också en fullvuxen vit kvinna från Norge. Vem såg mördaren i henne ?

Hur det såg ut hemma hos hans föräldrar kommer kanske att visa sig med tiden. Jag gissar att där var extremt. Med mycket fysiskt våld, skrik om nåd och att sluta slå, förtvivlan…

Den psykologiska kunskapen om vad uppväxten betyder sjunker allt djupare ner i glömska i vårt mycket våldsbenägna samhälle. Så ser scenariot också ut för paranoida , personlighetskluvna narcissister. Det är i längden inte de onda som är de farligaste människorna. Det är vi sk goda som inte berättar, talar, lyssnar och uppmuntrar oss själva att berätta även om våra egna sanningar om hemskheter vi för länge sen bäddat ner i glömskans mylla. Där, där de gror som bäst. Där, där de åstadkommer den största sprängkraften…djupt långt ner, inpackat i gammal skit.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att ha vänner

Det är inte bara ekonomin som håller på att krascha i Europa…det är humanismen, vänskapen och kärleken likaså. Det finns inga lån till det. Det var bara det jag ville säga. Folk som uppehåller sina bloggsidor med kallprat är det synd om.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Allt nytt kan dra sig

Att ständigt skapa nya versioner av det som redan finns är politik.

Det handlar inte ett dugg om utveckling.

Det är inte längre aktuellt att kalla det för högerpolitik…detta att slå vakt om det gamla.

Dagens högerpolitik är mer maskerad än den någonsin tidigare har varit.

Det vi vill byta ut i dag är det som gör att vi finns.

Publicerat i Uncategorized | 14 kommentarer

Zeitgeist

Ett HOPP ?

Har du hört om det ? Hoppas det. Texten jag läste, var minns jag inte, gav mig rysningar. Om att pengar borde avskaffas. Konkurrens bli samarbete…ensamhet gemenskap…hat kärlek.

Naivt men hoppingivande. Och det är hopp den här jorden behöver för det ser sååå mörkt ut. De flesta rubriker i media dundrar på som vanligt om att nu går det så bra, så bra, men vi som ser bara lite lite under ytan vet hur lögnaktigt det låter. Det går bra för dem som redan har det förspänt men lidandet ökar.

Jag föreslår att vi börjar se på de överrika människorna på ett nytt sätt. Inte ekonomiskt utan psykologiskt. Analytiskt. Humanistiskt…känslomässigt. Miljonären är HUNGRIG. Att tala och tänka på det sättet ger lite andra känslor eller hur ?

Det var det.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sommar

Stora delar av familjen ledig…jag längtar efter jobb…t o m grabben har jobb…han är bara 21 och borde vara utslagen med de 40 000 andra finska ungdomarna som står ”utanför” som det heter. Produktionen…arbetsmarknaden…sysselsättningen.

Tänk om sanningen är att de inte behövs !!!

Om de kommer att ockupera badstränderna i sommar med sin frustration…

Om Katainen misslyckas med att bilda regering…

Om det blir omval runt midsommar…

Om Finland inte alls mår bra…

Om inte Sverige heller mår bra…

Om inte människorna mår bra…

Hurdan sommar blir det då ?

Jag tror nåt håller på att vända. Faktum är att antalet barn på dagis, vilket jag ser som roten till helvetet, bara ökar och ökar i takt med den materiella girigheten. Vi är inne i en av historiens svåraste spiraler som ingen orkar bryta. Den ena efter den andra tappar livsmodet och faller ihop.

I höst ser vi åter hur alkoholklinikerna fylls med utdruckna människor som tycker det är dyrt att vårda själen trots att kroppens njutningar får kosta var de vill.

Det är nog inte så att människan är dum…hon är dummast.

Skön sommar !

Publicerat i Uncategorized | 15 kommentarer

moderns förförelse av sitt barn

Lyssna på John Lennon ! Han påminner i ”Mother” om att det räcker inte med att barnet vill ha, behöver och får sina föräldrar.
Vi måste få känna att föräldern åtrår oss och bara tycker att vi är det mest fantastiska och värdefulla som finns på hela jorden.

uppstår ömsesidig kärlek…inte annars.

Och modern kan inte springa ifrån detta kärleksuppdrag.

Men hon gör det.

Barnen går till drogerna och ersätter mammas kärlek med den till drogen.

Det bara är så.

Allt serveras via nätet på datorn…vårt elektroniska bröst

Ingen gör nåt…

Vi går under.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kan jag gå själv ?

Efter att jag startade hur hårt som helst med min hemsida och hade massor att säga om mitt favoritämne -barn – så kom jag av mig och vilade från skrivandet…med några undantag.

Krafter kommer och går. I ena stunden tror man att man ska dö av trötthet och tristess…så tar man sig igenom mörkret och känslan av total meningslöshet. En morgon är mardrömmen slut. Som om man överlevt sin egen död.

Hur stor del av ens upplevelse av ett själv, är det, och hur stor del upprätthålls av den man lever med ? Jag tror det är den frågan som plågat mig den senaste tiden.

Nu sitter jag här klokare men ännu utan svar.

Det var problemet i sig som ville ha uppmärksamhet.

Jag kan lägga undan det nu. Tills nästa gång.

Jag får aldrig veta.

Tack för det…det gjorde jag bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

kommentar på en insändare

En insändare i dagens Hufvudstadsblad menar att det spelar ingen roll vem som sköter om våra små barn…mamman eller pappan. De är utbytbara. Jag skrev följande som en kommentar.

Följande två stycken är citat ur en artikel i GP i år, skriven av bl a Annica Dahlström, läkare, neurobiolog och professor vid Göteborgs universitet.

”Män och kvinnor är olika i hjärnan. Den andra faktorn är att män och kvinnor förväntas göra samma saker. Det bygger på en politisk, obelagd tes att män och kvinnor är utbytbara vad gäller egenskaper och förutsättningar att ta hand om barn. Att en 50-50-delning skulle vara i barnens intresse förutsätter att män och kvinnor är identiska.

Men vi är inte identiska! Det finns stora skillnader i hjärnan mellan medelmän och medelkvinnor. Naturligtvis finns avvikelser i populationen i form av män med utpräglat feminina hjärnegenskaper och vice versa men statistiskt finns betydande skillnader. Olikheterna har utvecklats under evolutionen och skillnaderna fastställs före födelsen. Myten om att vi föds som neutrala varelser och att samhället tvingar in oss i identiteter som män eller kvinnor är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid!”.

För mig känns inte detta ett dugg märkligt utan stämmer väldigt väl överens med den verklighet jag ingår i och betraktar. Att jämföra män och kvinnor går självklart an men att tro att vi är lika är som att säga att det inte är nån skillnad på natt och dag. Vi är två delar av samma ”dygn”…samma ”människa” men diametralt olika ur barnets synvinkel och även i den vuxna relationen, inför varandra. Har inte du Maria märkt det ?

Det Dahlström säger är att utsuddandet av skillnader är politik. Häftigt va !

Mamma är mamma och kvinna. Pappa är pappa och man. Om det väcker svårigheter så må det vara så men förvandla inte egna svårigheter till en objektiv sanning. Ungefär lika gammal som denna politiska lögn är tanken att daghemmet skulle göra kvinnan jämlik med mannen. Tycker du Maria att kvinnovåld och hennes ställning för övrigt på minsta sätt rubbats i samhället utan att samtidigt barn och ungdomar = kommande vuxna, mår fasligt illa…som om alla går omkring och saknar nåt väsentligt på insidan. En älskande mamma kanhända…en sol i livet.

Så här säger Dahlström:

”Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. (Kanske det hänger ihop med att alla barn förväntas bete sig som pojkar?) Trenden för unga män är densamma även om utvecklingen inte är lika dramatisk. Ju yngre barn desto brantare ökning, de uppväxande barnen mår allt sämre och vi undrar varför.”

Publicerat i Uncategorized | 15 kommentarer

psykologisk insikt

Varför häpnar jag ? Jag som är psykolog ? Borde jag inte veta att människan skyr medvetenhet om sig själv ? Det kanske jag gör också. Men jag låter mig också häpna för jag är bara människa. Då är jag som bäst även som psykolog.

Vi vill inte veta av våra destruktiva krafter…vi vill bara inte. Vi är så rädda att de ska ta över så vi förnekar dem alldeles. Och så gör vi godheten en björntjänst genom att elda på ondskan. ”Du får inte vara med” säger vi och tar den i handen i samma stund. Vi minns inte hur vi hade det som barn. Hur solidariska vi var mot det svaga och stackars illa. Det minnet har vi försökt döda och kasta bort. Det är det värsta vi kan göra. Vi VET det intellektuellt men vi handlar inte utifrån den insikten. Vi orkar inte.

Vi litar inte på oss själva i sällskap med ondskan.

Frågan är om vi hellre har att göra med den ”evigt goda”…om den mot förmodan skulle visa sig. Kanske få oss att känna oss bedrövligt dåliga. Dynamiken runt ont och gott är mer komplicerad än vad vi törs sätta oss in i, ty kastar du ut nåt så har du det framför dig och förnekar du dess existens så äts du upp av densamma.

Så svårt är det att vara människa.

Och det är inte många som orkar med det.

Inte jag heller. Återstår att lida.

Det här skriver jag delvis utifrån mina intryck av valspurten här i Finland inför riksdagsvalet…och delvis utifrån mina intryck av hur människor formulerar sig i sina dikter på poetsajten poeter.se. Det verkar som människan mer eller mindre har tappat bort sin psykologi…sin vilja till att ens försöka förstå det ondas och godas väsen…och bara fläskar på med sin godhetslängtan…kärlekslängtan…den som längtar lider mer än andra…så varför inte lägga ner längtan…när vi kan lägga ner allt annat ?

Vår längtan och vår vilja är lidandets vedklabbar på elden. Vad ska vi med eld ? Den brinner bara ut och sen störtar vi iväg för att få den tänd på nytt. Till vilken nytta ?

Har jag blivit buddhist ?

Det får heta vad det vill.

Det kan heta ingenting också.

Det känns i hela kroppen av att använda det ordet. Det är uppfyllande.

Publicerat i Uncategorized | 42 kommentarer